SKOLAGA

ur: ”Den svenska allmogekvinnans ställning under bör- jan och mediet av förra århundradet.” i Hertha, häfte 17, 1917

I Gävle Dagblad kunde man förra året läsa om straff i skolan.

Klicka här för att komma till artikeln!

Under 1800-talet fanns många tidskrifter för unga pojkar. Ett återkommande tema var skolhistorier och smisk i skolan. I länken här nedan beskrivs några sådana med både illustrationer och utdrag ur novellerna.

Klicka här för att komma till blogginlägget!

Bilden är hämtad från ovanstående länk!

”Spänna kyrka” är en lek som går ut på att en person blir fasthållen och får smisk, och sedan ska hen gissa vem som smiskat. Spänna kyrka verkar man ha lekt i alla tider både här och där och vid olika högtider och fester – till exempel vid jul!

Även i skolor och pensionat lekte eleverna spänna kyrka, men det finns också exempel på lärare som varit särskilt förtjusta i denna lek. Här nedan berättas om en gymnastiklärare vid ett läroverk som gillade den och andra smisklekar:

Kaptenen älskade mycket att anställa lekar bland pojkarna,
då man hade någon tid Öfver eller han dagen efter en
eldsvåda var »hes i halsen». (Han var nämligen också stadens
brandchef.) De lekar han företrädesvis tyckte om voro »spänna
kyrka» och »smussla dagg». Den förra bestod däruti, att
kaptenen satte sig i en stol midt i salen, ropade till sig en
pojke, som fick bocka sig ned med hufvudet i hans sköte,
hvarefter kaptenen med händerna höll för hans ögon. Nu
skulle någon i ringen rundt omkring »ge’n en smäll», och den
som var »pricken», som korporal Munter sade, skulle resa sig
upp och efter utforskande af vederbörandes ansiktsuttryck
gissa sig till, hvem som gifvit honom slaget. Pojkarna
begagnade alla slags knep för att undgå utpekningen. De ställde
sig och blåste på fingrarna etc. etc. för att lura »kyrkan», och
kaptenen var ej den som hade det minst skuldbelastade
samvetet därvidlag.

»Äh, var det smäll det där, Sjöberg?» kunde han säga,
då Andersson, Pettersson eller Lundström, men ej någon
Sjöberg hade slagit till. Ibland nämnde han äfven den som
gifvit smällen, och denne kunde då vara säker på att ej bli
utpekad. Gissade den slagne rätt, fick den utpekade intaga
hans plats, företrädaren hade ett frislag och så gick det undan
för undan.

Ur: Svahn, Oscar, Våra öfversittare: ungdomsminnen och läroverksstudier, Stockholm, 1898-1899 s. 280-281

Här kommer nu en avslutande bildkavalkad på just Spänna kyrka! Mycket nöje och God Jul från oss utbildningshistoriker i Uppsala!